SANNA

Så ryggen böjdes liksom åt fel håll. INGEN ska klaga över att ni har ont i ryggen då och då. För ni vet inte vad ni snackar om när ni säger ont. Jag hörde hur det knakade två gånger i ryggen, sen kunde jag inte röra mig. Låg ungefär 45 min och väntade på att någon skulle fatta beslut om dom skulle ringa ambulansen eller inte, det skulle dom egentligen ha gjort på en gång när det gäller ryggen. men men. ungefär en timme efter att jag ramlat kom ambulansen. Dom band fast mig på en bår så jag inte kunde röra nånting! jag kunde knappt vicka på tårna. Sedan bar det av till sjukhuset. Där blev det full fart med morfin och sånt där plock, och blodtryck och skit. 
Jag har aldrig varit så rädd, alla skulle känna så att jag hade känsel överallt, och jag som är van med att göra allting själv kunde nu inte göra någonting annat än att bara ligga och låta alla andra göra allting åt mig. Dom sa hela tiden åt mig att ligga still. Sedan väntade vi på röntgen. Röntgen tog lång tid, alla bilder fick ju lov att bli perfekta och det var många bilder att ta. Det visade sig att det var L2 (en ryggradsknota som hete L2) som hade hamnat fel på något sätt, brydde mig inte så mycket om vad det var, inget var av iaf! Men blir borta från all träning och ansträngning i 6 veckor, vilket suger anus balle!!!!!!!!! jag känner mig som en gammal kärring. Jag kan inga ligga ner utan att det göra ont, och hela tiden ställer jag mig frågan: Hur i helvete ska jag klara av det här fram till jul? Jag vill röra på mig, springa, hoppa och allt vad det är jag vill göra! Hela jävla inomhus säsongen är förstörd. Men jag har ändå haft tur. Det kunde ha varit så mycket värre. Efter röntgen fick jag ligga i en halvtimme ungefär, sedan tog dom av mig alla band, filtar och allt jag hade setat fast i. I TRE timmar låg jag instoppad och fastbunden som en puppa. det var en plåga. När jag med hjälp av mamma, pappa, doktorn och sjuksystern skulle försöka sätta mig upp gick det åt helvete. Vill inte ens skriva om det. Men ni kan tänka er hur det känns precis innan man svimmar, så kände jag i en minut, jag var kritvit i ansiktet och samtidigt tog dom blodtryck. Jag hade hälften mot vad jag brukar ha. Alltså väldigt lågt. jag hörde doktorns reaktion (ojdå, jävlar) 
No well cyckel ställ. Efter 7 timmar på sjukhuset fick jag åka hem. Skulle ha legat kvar, men jag tjatade mig hem, mådde inte precis bättre av att lunka runt i dom där vita korridorerna.
Jag mår bra med tanke på vad som har hänt. Men det värker hela tiden och jag får ta morfin tabletter så jag blir lite snurrig i skallen om man säger så. orkar inte så mycket. Men jag är inte den som deppar för en sak länge, det är som det är nu. Det är allt ifrån kul men det finns inget att göra åt det. Så jag tänker göra det bästa av det som går! 

blev ett långt inlägg men nu kan dom som vill veta vad som hände få veta i alla fall :) 
puss på er! Ni får lite bilder också.

Du måste falla för att kunna ta dig upp ;)