SANNA

Jag är egentligen ingen människa som är gjord för att ha ett så kallat "långdistansförhållande". Det har jag vetat länge. Men sen, för några månader sedan, började jag smsa med Johan. Det kändes bra, liksom ni vet, det här kan nog bli något. Men ska jag vara ärlig så trodde jag inte att det skulle fungera på grund av avståndet, för jag är verkligen inte en sådan person. Men sen så träffades vi, och jag ändrade faktiskt helt uppfattning. Plötsligt kändes allting så jävla möjligt som det bara kan bli. För helvete vad jag tycker om honom. Det är skit jobbigt att vi inte bor nära varandra. Men jag vet att det kommer att fungera ändå, för om man tycker om varandra så löser sig resten, på ett eller annat vis. Jag saknar och tänker på honom varje minut. Aa okej, jag hade egentligen tänkt sova, men jag fick lov att skriva av mig lite. Du är underbar Johan! Sov gott.
(och bli inte sur över den här bilden, den är söt)