i sånna här tider är det viktigt att vi hjälps åt

Alltså jag måste få skriva av mig lite om Norge. Hur sjukt är inte detta som har hänt? Jag förstår inte vart allt det här är påväg. vart det än är så ser det inte bra ut. Räcker det inte med all den fattigdom, svält, sjukdomar osv som redan finns? Det räcker och blir över. Sånt här händer nästan varje dag någonstans i världen men när det kommer hit, till lilla norden, till vårat grann land, bara någon timmes bilresa bort, då förstår man att det verkligen händer. Eller nej, det blir nästan mer obegripligt nu, för sånt här händer bara inte i min värld. Det ska inte få hända. Jag har vänner i norge och jag har varit där jätte mycket som liten. Norge är som Sverige, fredsligt och lugnt. Det känns ofattbart att en människa kan hamna så fel med sig själv att man gör detta. Hur gör man för att gå såhär långt? Vad har han upplevt, hur har han vuxit upp? Vilket som, kan han inte skylla ifrån sig på något. För det här, det här glömmer man inte bort, det här är inte något man kan se förbi. Det här är hemskt. På tävlingen idag hade vi norges flagga på halv stång, och vi höll en tyst minut. Det kan tyckas vara lite, att bara tända ett ljus eller ha flaggan på halv stång, men det är ett stöd. och varje stöd räknas, ellerhur?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0